Studentlivet rullar på som aldrig förr. Det är rep inför föreställning, läsa litteratur, skriva rapport och dessutom förbereda en muntlig examination. Gissa vilken jag är mest nervös över? Den muntliga såklart.
I fem minuter ska jag stå framför en grupp och handledaren för att prata om vad literacykursen har betytt för mig och min "resa", typ. Lite mer akademiskt men. Gulp...
 
Förra helgen var jag hemma i Dals Rostock på blixtvisit. Kom torsdag kväll och åkte söndag eftermiddag.
Det var så skönt att komma hem, andas lite skogsluft, rida en sväng på en fluffig häst och framförallt umgås med mamma och pappa. Sen jag flyttade till Malmö har jag blivit väldigt bra på att njuta av tystnaden. Antagligen eftersom det aldrig är tyst här. 
Jag trotsade även min kropp lite för mycket och stack till gymmet och sprang intervaller, trots att jag hade lite ont i halsen. Och det fick jag ju tji för såklart. Denna veckan har jag vart lite halvkrasslig, förkylningen har liksom avverkat hela kroppen och är nu inne på näsan. Så nässpray och papper är mina bästa vänner just nu. 
Men det är ju galet enerverande att inte kunna träna. Hade verligen behövt ett pass om dagen under denna pluggstress där allt ska hinnas med.
 
Här är i alla fall två bilder från mitt besök där hemma! 
 

En dag i livet, hemresa, fluffiga hästar och tystnad

Studentliv Kommentera
Studentlivet rullar på som aldrig förr. Det är rep inför föreställning, läsa litteratur, skriva rapport och dessutom förbereda en muntlig examination. Gissa vilken jag är mest nervös över? Den muntliga såklart.
I fem minuter ska jag stå framför en grupp och handledaren för att prata om vad literacykursen har betytt för mig och min "resa", typ. Lite mer akademiskt men. Gulp...
 
Förra helgen var jag hemma i Dals Rostock på blixtvisit. Kom torsdag kväll och åkte söndag eftermiddag.
Det var så skönt att komma hem, andas lite skogsluft, rida en sväng på en fluffig häst och framförallt umgås med mamma och pappa. Sen jag flyttade till Malmö har jag blivit väldigt bra på att njuta av tystnaden. Antagligen eftersom det aldrig är tyst här. 
Jag trotsade även min kropp lite för mycket och stack till gymmet och sprang intervaller, trots att jag hade lite ont i halsen. Och det fick jag ju tji för såklart. Denna veckan har jag vart lite halvkrasslig, förkylningen har liksom avverkat hela kroppen och är nu inne på näsan. Så nässpray och papper är mina bästa vänner just nu. 
Men det är ju galet enerverande att inte kunna träna. Hade verligen behövt ett pass om dagen under denna pluggstress där allt ska hinnas med.
 
Här är i alla fall två bilder från mitt besök där hemma! 
 
Samtidigt som jag äter frukost i min säng går en hemlös och letar matrester i en soptunna.
Samtidigt som jag väljer vilka kläder jag ska ha kämpar flyktingar för att få trygghet igen.
Samtidigt som jag suckar över att behöva läsa en text till skolan har en tjej avbrutit sina psykologstudier för att hon har fått Leukemi.
Samtidigt som jag cyklar till skolan går en maskerad kille in i en skola i Trollhättan med svärd och hugger ner fyra personer. Två av dem dog. 
 
Det är så lätt att låta sitt liv vara en bubbla. Att försvinna in i den och låta världen rulla på utanför utan att reflektera speciellt mycket över vad som händer. 
Det är alltför lätt att ta sina nära för givet.
 
Jag vet inte hur många gånger sen i igår morse jag tänkt på hur tacksam jag är över det jag har.
Tacksam över att mina nära faktiskt mår bra. 
Jag är tacksam över vilja möjligheter jag har och får.
 
Det är svårt att sätta sig in i hur tankarna går i Trollhättan just nu.
Men jag tänker på anhöriga till de drabbade och hoppas de får all den värme och kärlek de behöver just nu.
 

Samtidigt

Vardag Kommentera
Samtidigt som jag äter frukost i min säng går en hemlös och letar matrester i en soptunna.
Samtidigt som jag väljer vilka kläder jag ska ha kämpar flyktingar för att få trygghet igen.
Samtidigt som jag suckar över att behöva läsa en text till skolan har en tjej avbrutit sina psykologstudier för att hon har fått Leukemi.
Samtidigt som jag cyklar till skolan går en maskerad kille in i en skola i Trollhättan med svärd och hugger ner fyra personer. Två av dem dog. 
 
Det är så lätt att låta sitt liv vara en bubbla. Att försvinna in i den och låta världen rulla på utanför utan att reflektera speciellt mycket över vad som händer. 
Det är alltför lätt att ta sina nära för givet.
 
Jag vet inte hur många gånger sen i igår morse jag tänkt på hur tacksam jag är över det jag har.
Tacksam över att mina nära faktiskt mår bra. 
Jag är tacksam över vilja möjligheter jag har och får.
 
Det är svårt att sätta sig in i hur tankarna går i Trollhättan just nu.
Men jag tänker på anhöriga till de drabbade och hoppas de får all den värme och kärlek de behöver just nu.
 
Se mig vinka
Blunda så ser du
Jag lovar att vinka extra mycket
Så du inte misstar dig
 
Var inte rädd, jag mår bra
Jag lever i ditt hjärta
Jag ser och jag älskar
Visst känner du min kärlek?
 
Överallt du är, finns jag
Överallt du går, går jag
När du sover, sover jag brevid
Jag är aldrig ensam, aldrig går jag själv
 
Fast mina fotspår inte syns, finns jag
Fast än min röst inte hörs ut, skrattar jag
Fast än mina armar inte kramas så det känns
Så visst kramar jag - dig
 
Vi syns igen det vet både du och jag
Gråt inte, dina tårar faller till marken
Skratta istället, jag vill se dig glad
Livet är så mycket oändligare än du tror
 

En saknad som aldrig tar slut

Vardag Kommentera
Se mig vinka
Blunda så ser du
Jag lovar att vinka extra mycket
Så du inte misstar dig
 
Var inte rädd, jag mår bra
Jag lever i ditt hjärta
Jag ser och jag älskar
Visst känner du min kärlek?
 
Överallt du är, finns jag
Överallt du går, går jag
När du sover, sover jag brevid
Jag är aldrig ensam, aldrig går jag själv
 
Fast mina fotspår inte syns, finns jag
Fast än min röst inte hörs ut, skrattar jag
Fast än mina armar inte kramas så det känns
Så visst kramar jag - dig
 
Vi syns igen det vet både du och jag
Gråt inte, dina tårar faller till marken
Skratta istället, jag vill se dig glad
Livet är så mycket oändligare än du tror